Institutionen för geovetenskaper

Forskarprofilen: Ian Snowball

Han går till botten med miljögifterna i Östersjön

Nedräkningen har börjat till årets enda chans att samla in forskningsmaterial. I augusti går professor Ian Snowball och hans team ombord på undersökningsfartyget Ocean Surveyor. Uppdraget: att identifiera risken för miljögifters spridning utmed Ångermanälven.

Foto: Mats Kamsten

Två veckor i augusti – mer tid än så har inte forskargruppen på sig för att ta prover från förorenade sediment på upp till 100 meters djup. Till orsakerna hör såväl väderförhållanden som tillgång till fartyg och forskare.

-Fartyget har ett schema från april till oktober för undersökningar längs svenska kusten, säger Ian Snowball. Dessutom kan man inte ta prover i Ångermanälven för tidigt på året då det kan finnas risk för is eller starka strömmar under våren.

Han leder en grupp av maringeologer, mikrobiologer, geotekniker och experter på organiska miljögifter och tungmetaller. Forskarna ingår i projektet TREASURE, ett samarbete mellan Uppsala universitet, Sveriges geologiska undersökning (SGU), Statens geotekniska institut (SIG), Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och universiteten i Lund och Stockholm.

- Vår huvudsakliga uppgift är att bedöma hur stor risken är att miljögifterna sprids genom olika processer till omliggande vattenmiljö och skadar Östersjöns ekosystem, berättar Ian Snowball.

Sedimenten har byggts upp under lång tid. Alltsedan slutet av 1800-talet har pappersmassafabriker och träsliperier släppt ut förorenat vatten med trä- eller cellulosafibrer i Bottenhavet. Även om utsläppen upphörde på 1970-talet innehåller de gamla fiberbankarna fortfarande höga halter av miljögifter som PCB och DDT. Det avslöjade forskare från SGU inom Fiberbanksprojektet 2014.

-De förorenade bankarna ligger på grunda och branta kustsluttningar och ofta ovanpå instabila leror från den senaste nedisningen. Det gör marken i Ångermanälven väldigt skrädbenägen, säger Ian Snowball. Dessutom är landhöjningen i området idag nästan 1 centimeter om året, faktiskt högst i landet. När fiberbankarna långsamt stiger mot havsytan ökar också risken för spridning av förorenat material.

Fiberbankarnas fysiska stabilitet är hans aktuella forskningsfokus. Men Ian Snowball är även väl förankrad i andra forskningsområden inom TREASURE.  Universitetsstudierna hemma i Storbritannien inleddes med geografi och ekologi vid Loughborough University of Technology. Sedan fortsatte han till Edinburgh för några års arbete som forskare på en avdelning för geofysik. Där mätte han sjöars sediment och deras magnetiska egenskaper jämfört med jord och berggrund. Kvartärgeologi och mineralmagnetism förblev hans forskningsämne på Lunds universitet, där han stannade i över 20 år. Men med flytten till Uppsala 2012 har han gradvis återvänt till sin ursprungliga bana.

-Nu är jag tillbaka i vad jag egentligen är utbildad till på grundnivå med både naturgeografi, en del kulturgeografi och även ekologi. Bland annat undervisar jag på en kurs i geomorfologi som handlar om varför landskap ser ut som de gör och hur de utvecklas över tiden. Det är rätt roligt.

Hans breda bakgrund tror Ian Snowball bidrar till hans förmåga att kunna prata med folk från olika forskningsområden och ha en förståelse för vad andra gör. 

-Jag tycker till exempel det är kul att gå runt och titta i olika labbar, se hur man undersöker DNA som kan spåras i sediment. Den världen är otroligt spännande.

Sedan juli 2014 är han ansvarig för det nya programmet Naturresurser och hållbar utveckling på institutionen för geovetenskaper.

Vilken ambition har du med programmet?

-Vi måste bredda oss och försöka bygga broar mellan naturkunskap och samhällskunskap. Det är inte alltid så lätt för det finns traditioner som är svåra att bryta.

- Naturresursers betydelse är många överens om. Sen kan man hålla på länge och diskutera vad hållbar utveckling är. Fast vi alla borde fundera över vad ett välmående ekosystem egentligen är värt.

Anneli Björkman

FAKTA IAN SNOWBALL

Titel: Professor i kvartärgeologi

Ålder: 52 år

Bor: Med fru och dotter i ett hus halvvägs mellan Storvreta och Vattholma utanför Uppsala. Har även hus kvar utanför Kävlinge, Skåne.

Dold talang: Var skotsk mästare i längdhopp inomhus 1987. ”Det var lite över sju meter. Det var helt okej för att vinna ett mästerskap i Skottland på den tiden i alla fall.”

Om idrott: ”Tyvärr skadade jag mitt knä i början på 90-talet så då var det slut med min friidrottskarriär. Jag var friidrottstränare för flickor i IFK Lund i några år. Nu tränar min dotter i Uppsala IF och jag är ganska ofta på plats och tittar på träningen, jag orkar kanske med lite uppvärmning... Då brukar jag fundera på om jag ska komma tillbaka som tränare. Jag har rätt mycket erfarenhet av friidrottsträning, speciellt i längdhopp och tresteg.”

På fritiden: ”Jag är lite förtjust i motorcyklar. Har precis köpt en ny motorcykel, en liten semi-sporty Triumph, det var över tio år sen jag köpte min förra. Tänkte att jag måste köpa brittiskt en gång och inte bara japanskt hela tiden. Jag ser fram emot att köra ner till Skåne på sommarsemestern - och tillbaka!”