Institutionen för geovetenskaper

Jordbävningsseismologi

Jordbävningsseismologin vid Uppsala universitet har en lång tradition tillbaka till 1904, då den första seismografen i Norden installerades i Observatorieparken. Under professor Markus Båth på 1950 och 1960-talet expanderade både de seismiska mätningarna och jordbävningsanalysen till världsledande position. Idag driver institutionen för geovetenskaper det svenska nationella seismiska nätet (SNSN) som med 65 mätstationer analyserar jordbävningar både i Sverige och resten av världen. Jordbävningsforskningen vid programmet för geofysik drivs till stor del av observationer och fokuserar på metodutveckling och  platsspecifika studier. Vi har utvecklat det datainsamlings- och analyssystem som används vid de seismiska nätverken i Sverige och på Island (SIL-systemet) och som framgångsrikt analyserar mycket små jordskalv. Skalvens lokalisering, fokalmekanismer och det bakomliggande spänningstillståndet analyseras för att förstå varför de inträffar där de gör. Vi undersöker jordskorpans och mantelns strukturer med olika metoder utvecklade inom jordbävningstomografi och ytvågsundersökningar för att förstå till exempel hur bergskedjor utvecklats och hur vulkaner byggs upp. I Sverige fokuserar jordskalvsforskningen dels på en förståelse av hur de stora postglaciala jordbävningarna kunde ske vid istidens slut (se bild) och varför dagens småskalv sker där de gör, och dels på undersökningar av jordskorpans och övre mantelns strukturer. På Island deltar vi i forskning om  vulkaner och hur dessa bäst övervakas, om jordskalv som utvecklas vid geotermisk energiutvinning och i geotermala system samt i undersökningar av för- och efterskalv till de stor jordbävningar som skett på Island under 2000-talet.

Kontaktperson: Björn Lund

I Parvie Tjuona kan man tydligt se spåren efter Sveriges största jordbävning som ägde rum för ca 8000 år sedan. Foto: Björn Lund