Östergarnsholm fältstation
På ön Östergarnsholm, 2 nautiska mil utanför Gotlands ostkust, uppfördes år 1995 en 30 meter hög mikrometerologisk mätmast på den sydligaste spetsen Havudden. Stationen består av vindmätare, temperatur- och fuktighetssensorer samt sofistikerade instrument för mätning av gasutbyte av koldioxid och andra skalärer mellan hav och atmosfär.
Utöver mätningar i masten så mäts även förhållandena i vattnet med flera typer av mätinstrument (se Figur 1) som en del av att Östergarnsholms fältstation blev del av Integrated Carbon Observation System (ICOS) år 2015 som en Fixed Ocean Station (FOS). Syftet för denna svenska marina ICOS-station är att ta fram data för att studera processer som styr hur hav och atmosfär interagerar samt utbyter gaser mellan sig.
ICOS-stationen på Östergarnsholm är en unik marin mätplats, öppen för forskare från Europa och världen som vill komma och utföra mätningar med sina egna instrument. Ett exempel på användning av stationens infrastruktur är i samband med mätningar av gasutbyte av kvicksilver mellan hav och atmosfär från vilket bilden nedan (Figur 2) togs av 30 m mätmasten nedan samt en 10 m mätmast som drivs av Stockholms Universitet för utbyte as aerosoler. Sedan stationens tillkomst har ett samarbete mellan Uppsala Universitet och Finska Meteorologiska Institutet (FMI) även pågått med studier av havsvågor i Östersjön med mätningar av dessa med en vågboj ungefär 4 km från fältstationen.
Stationen som drivs av Uppsala Universitet används i samband med en mängd associerade eller oberoende undersökningar där en mängd olika mättekniker använts vid specifika fältbesök eller vid semi-kontinuerliga eller mer kontinuerliga mätningar. Dessa inkluderar bland annat radiosonderingar och mätningar med drönare (Figur 3), vattenprovtagningar och analyser av koldioxid och metan (Figur 4), mätningar av strömmar, turbulens och vågor med Acoustic Doppler Current Profiler (ADCP) (Figur 5), vindprofiler och turbulens upp till 250 m höjd med en vind-lidar (Figur 6), nederbörd och droppstorleksfördelningar från en distrometer (Figur 7) och molnighet från en molnhöjdsmätare(Figur 8) upp till 6500 m höjd.
