En geologisk Brexit
2017-04-07

De Brittiska öarna har haft ett långt och stormigt förhållande till den europeiska kontinenten. Kände du till det geologiska BREXIT som ägde rum för flera hundra tusen år sedan?
Magnus Hellqvist kommenterar ya forskningsrön utifrån artiklen “Two-stage opening of the Dover Strait and the origin of island Britain”, Sanjeev Gupta m.fl. Lyssna på intervjun med Magnus i vetenskapsradion på denna länk, och läs artikeln här.
I artikeln presenteras ny forskning kring hur kontakten mellan England och Frankrike bröts och England blev en isolerad ö. Den sista delen av en landbrygga mellan dessa områden var en bergrygg över kanalen (Dover Strait) och det skapade ett landskap med en bergkam som framkom i perioder med låga havsvattennivåer. Men problemet i teorin hittills har varit bristen på bevis, men genom nya och bättre metoder anser forskarna att dom nu har funnit tillräckliga bevis. Kunskapen om detta har naturligtvis stor betydelse för kunskapen om isoleringen av England, vilket i sin tur har stor betydelse för bland annat utveckling av hur vegetationen och djurfaunan och även människan har kunnat ta sig över och till England. När väl länken till Frankrike försvinner, så begränsas ju möjligheten för många djur och människor att röra sig mellan England och hela den Euroasiatiska kontinenten. Det blir därför också en viktig länk i förståelsen inom exempelvis biogeografi och arkeologi.
Det finns sedan tidigare en allmänt accepterad teori är att det skapades en stor proglacial (framförliggande) issjö i södra Nordsjön som dämdes upp mellan inlandsisen, som i dessa sammanhang beskrivs som ett sammanhängande istäcke över Skandinavien och Brittiska öarna samt den barriär i berggrunden som fanns kvar i landbryggan över Engelska kanalen. Vatten strömmade dit från framför allt smältvatten från inlandsisen, men även floder och vattendrag från landområden runt den bildade sjön. Men sjöns vattenyta steg så högt att det flödade över bergkammen söderut och skapade en mängd stora vattenfall längs denna bergkam, vilket måste varit en mäktig syn om man hade varit där.
I denna nya undersökning som presenteras i Nature Communications har man kombinerat mycket nya data och mätningar av havsbotten och fått fram bättre bevis för händelseförloppet och forskarteamet anser att hela händelseförloppet skett i framför allt två stora processer.
Dels framläggs bevis för för att det förekom ett överspill av vatten från den proglaciala sjön som låg i södra Nordsjön och som var fördämd mot barriären (Weald-Artois), liksom att det skett genom stora vattenfall fördelat på flera ställen längs denna barriär. De har bland annat hittat stora sedimentfyllda sänkor som tolkats som uteroderade lämningar efter vattenfallen, något som skulle kunna betecknas som stora kolkbäcken vilket är den sänka som bildas vid erosion nedanför ett vattenfall. En del i försvinnandet av denna landbrygga är att den brutits ner vid erosionen i vattenfallen och samtidigt har kanten i nedbrytningen förflyttats bakåt (norrut). I sina mätningar har forskarteamet även sett uteroderade dalgångar på havsbotten som anses vara ett resultat av erosion från floder som bildats nedanför vattenfallen.
Men sedan anser man att det måste skett ett eller flera händelser som till slut har öppnat upp kanalen mer fullständigt. Man har genom mätningar av havsbotten geomorfologiska bevis för denna flod och en senare tappning genom ett uteroderat nätverk av dalar i berggrunden centralt i engelska kanalen. Det finns bland annat en kanal kallad Lobourg Channel som eroderat sig ner över de tidigare av vattenfall bildade sänkorna, vilket bevisar att de bildats senare. Formen och storleken på kanalerna i denna Lobourg Channel visare att det hänger ihop med en eller flera mer omfattande erosionstillfällen med floderosion, det krävs helt enkelt större och mer styrka för att dessa ska bildas. Erosionen av landbryggan gjorde att den kollapsade på flera platser och bidrog till tappning av det fördämda vattnet ut i östra Engelska kanalen. Men mellan perioderna med inlandsis och en fördämd sjö har det förekommit perioder med erosion via floder och kusterosion, under perioder då det varit lägre eller högre havsnivåer.
Den stora bristen idag är en bättre tidsuppfattning om när dessa processer skett. Den första delen av händelseförloppet med stora vattenfall, ansågs tidigare liksom även vara runt 450 000 år sedan (Marine Isotope Stage (MIS) 12), vilket är tiden för en istid (glaciation) som i Nordeuropa heter Elster. Men nästa del i processen, med fortsatt erosion och bl.a. utveckling av Lobourg Channel, anses ha skett i samband med nästa istid efter Elster som i Nordeusopa kallas Saale vid tiden 160 000 år sedan (MIS 6). Det ska då till stor del ha skett via smältvatten från inlandsisen Saale-glaciationen. Det finns dockfynd av en marin molluskfauna i området, som visar att det bör ha funnits sporadiska kontakter mellan Engelska kanalen och södra Nordsjön mellan dessa daterade perioder.
Det har naturligtvis funnits andra teorier om det som skett, där en teori är att denna proglaciala sjö har existerat men att den slutgiltiga tappningen av sjön och kollapsen av bergkammen inte var så ”katastrofal”. I ytterligare en alternativ modell anser man att det rör sig om en mer långsam nedbrytning och erosion av barriären genom del fluviala processer av floder och vattendrag när havsytan stod lågt och även tidvattenerosion längs kusten av framför allt vågerosion under mellanistider (interglaciala perioder).
Det som gjort att forskarteamet kunnat få fram så mycket bättre kunskap idag, är att man tidigare varit begränsad metodiskt. Det har helst enkelt inte funnits tillräckligt med data och kunskap och varit stor brist på högupplöst geofysiska data av havsbotten. Man hittade en del sedimentfyllda fördjupningar i samband med förarbeten till tunnelbygget över engelska kanalen och sedan hittades även spår av glacial erosion från en isström som skulle rört sig ned i området. Det ansågs då vara bevis för uteroderande av dalar liksom bildandet av sänkor. Men mycket av dessa teorier kunde inte bevisas, bland annat genom brist på bevis på ett istäcke som hade rört sig så här långt söderut.
/Magnus Hellqvist
Nyhetsarkiv 2017
-
Krympande glaciärer påverkar vattentillgång
foto: Sergey Marchenko I en ny artikel i Nature Climate Change visar vår gästprofessor Regine Hock hur de krympande glaciärerna även påverkar våra globala vattentillgångar.
-
Nya detaljrika fossilfynd ger ny kunskap om de allra första djuren
Forskare från Uppsala universitet har med hjälp av en ny metod upptäckt mikroskopiska rester av djur i över en halv miljard år gamla bergarter från Grönlands norra spets. Fynden presenteras i tidskriften Geology.
-
Professor emeritus Erik Eriksson fyller 100 år!
Stora gratulationer till professor emeritus Erik Eriksson som firade sin 100-årsdag den 9 december!
-
Alireza Malehmir leder H2020-projektet Smart Exploration
Horizon 2020 beviljar €5 miljoner till det stora forskningsprojektet Smart Exploration koordinerat av Professor Alireza Malehmir.
-
Internationell Glaciologisk konferens på Geocentrum
Just nu pågår den internationella vetenskaplig konferensen International Glaciological Society Nordic Branch Meeting vid Institutionen för geovetenskaper!
-
Magnus vinner pedagogiska priset
Magnus i sitt rätta element - i fält med sina studenter. Universitetslektor Magnus Hellqvist vid institutionen för geovetenskaper har tilldelats 2017 års pedagogiska pris inom området matematik, naturvetenskap och teknik.
-
International Ocean Island workshop on Gran Canaria
Ocean Island workshop participants at the University of Las Palmas de Gran Canaria, 24th April 2017. Back row from left: F. Perez-Torrado, P. leRoux, C. Harris, J. Wolff, S. Berg, J. Troch, A. Barker, S. Soccorro. Front row from left: K. Thomaidis, F.M. Deegan, V.R. Troll, J.C. Carracedo, J. Neukampf, C. Hieronymus, B. Ellis, A. Laddenberger. Photo by H. Geiger. In April 2017, 17 scientists from five research institutions across three continents came together for a workshop about Ocean Island volcanism on Gran Canaria, Canary Islands. The workshop was facilitated by financial support from the Swedish Foundation for International Cooperation in Research and Higher Education (STINT; collaboration grant between Dr. F.M. Deegan at Uppsala University, Sweden and Prof. C. Harris at the University of Cape Town, South Africa).
-
Havsisens utbredning påverkar nederbördsmängder
foto: Jorijntje Henderiks Med klimatförändringar ändras inte bara temperaturen. Nu har forskare från bland annat Uppsala universitet visat att tillväxt av havsisen runt Antarktis för ungefär 12 miljoner år sedan resulterade i ett betydligt blötare sydvästra Australien.
-
Keith Beven invald i Royal Society
Keith Beven, pensionerad gästprofessor i hydrologi har just blivit invald i det prestigefyllda Royal Soceity, där han gör sällskap med giganter som Isaac Newton, Charles Darwin, Benjamin Franklin och Dorothy Hodgkin.
-
Studentdelegation till klimatmötet i Bonn
Delar av studentdelegationen i Uppsala University Climate Change Plattform, på väg till mötet i Bonn. Foto: Börje Dahrén Uppsala University sends a student delegation to the climate change conference of the UN Framework Convention on Climate Change that will be held in Bonn, Germany in May 2017.
-
Cecilia blir ny prodekan för utbildning
foto: Börje Dahrén Elektorsförsamlingen vid vetenskapsområdet för teknik och naturvetenskap har utsett sina representanter för perioden fram till 2020. Ny prodekan för utbildning blev vår meteorolog Cecilia Johansson. Läs intervjun här
-
Alumnintervju - Jenny är hydrogeolog
foto: Jörgen Nilsson Jenny Johansson tog examen i geovetenskap från Uppsala universitet 2013, och jobbar idag som hydrogeolog på konsultfirman Bergab i Stockholm. Läs mer om Jenny och hennes karriär hittills i intervjun här nedan.
-
En geologisk Brexit
En illustration över landbryggan som sammanband England och Frankrike för flera hundra tusen år sedan, innan engelska kanalen bildades. (CREDIT: Imperial College London/Chase Stone) De Brittiska öarna har haft ett långt och stormigt förhållande till den europeiska kontinenten. Kände du till det geologiska BREXIT som ägde rum för flera hundra tusen år sedan?
-
Sex veckor på Svalbard
Efter sex veckor på Svalbard är våra studenter Matilda Svensson och Patrick Zens tillbaka i Uppsala.
-
Vill du representera Institutionen för geovetenskaper i 2017 års forsränning?
Vi söker ett lag om två till fyra studenter med en kreativ idé till hur institutionen för geovetenskaper kan representeras på en flotte under forsränningen.
-
Abigail deltar på vetenskapsfestivalen SciFest
Här står Abigail Barker vid en av de vulkaner hon forskar om - Masaya i Nicaragua. Abigail Barker är geolog och forskar om vulkaner. På SciFest kan du besöka hennes monter och lära dig med om magmans väg genom jorden!
-
Historiska synder kommer upp till ytan
Stora mängder av gamla utsläpp från pappers- och massabruk finns gömda på sjöbottnar, i älvar och i Östersjön. Gifter från fibermassan riskerar nu att läcka ut till omgivningen och forskare brottas med de historiska synderna som nu är på väg upp till ytan.
-
Auli Niemi forskar om framtidens koldioxidlagring
foto: Börje Dahrén Sedan 1800-talet har vi pumpat ofantliga mängder olja och gas ur marken. Nu är det dags att vända på processen och stoppa tillbaks det kolet där det kommer ifrån. Professor Auli Niemi forskar om hur koldioxid kan lagras i berggrunden för att minska de storskaliga utsläppen av koldioxid till atmosfären.
-
Mikroskopiska kristaller avslöjar supervulkanen Toba
Några av kvartskristallerna från vulkanen Toba, analyserade i ett cathodoluminiscence-mikroskop. Olika tillväxtzoner, med olika sammansättning, framträder med skillnader i gråskalan. Nu har forskare hittat förklaringen till vad som orsakade det största vulkanutbrottet under mänsklighetens historia. Vulkanen avslöjades med hjälp av ledtrådar gömda inuti mikroskopiska vulkaniska kvartskristaller.
-
Steffi berättar om sin väg till vulkanforskningen
Foto: Erik Thor/Sveriges unga akademi Steffi Burchardt berättar om sin vulkanforskning i podcasten RadioScience!