Nya detaljrika fossilfynd ger ny kunskap om de allra första djuren

En snabb utveckling av flercelligt djurliv (kallat den kambriska explosionen) påbörjades för ungefär 541 miljoner år sedan. Under de 30-40 miljoner år som följde formades djurlivet, framförallt i haven, till något som liknade våra moderna ekosystem. Hittills så har vår förståelse för denna period i livets historia varit starkt beroende av vad man funnit som fossil i form av skal och andra hårda delar, eftersom dessa delar bevaras som fossil enklast. Vi vet dock att de flesta marina djur saknar hårda delar vilket borde betyda att vi missar en stor del av den totala mångfalden.

Sällsynta platser med exceptionell fossilisering, som den världsberömda Burgess Shale i Kanada, har helt förändrat paleontologernas förståelse för djur som saknar dessa hårddelar. På grund av de speciella förhållandena för fossilisering på dessa platser bevaras även organismer som inte producerar hårda mineraliserade skal eller skelett. Sådana platser erbjuder därför en ovanlig inblick i den genuina mångfalden i dessa gamla hav.

Siriuspasset (Sirius Passet), en plats på norra Grönland är en sådan fullträff av sällsynt bevarade fossil, och dessutom en av de äldsta från denna period. Tyvärr har bergarterna vid Siriuspasset hettats upp, omvandlats och begravts djupt nere under ytan då norra Grönland kolliderat med andra kontinenter. Dessa plattektoniska händelser har gjort att det organiska material som en gång fanns i djuren har förstörts och kvar av djuren finns bara enkla avtryck utan någon detaljrikedom. Inte långt söder om Siriuspasset har dock bergarterna undgått de värsta effekterna av denna upphettning.

Paleontologer från Uppsala universitet (Ben Slater, Sebastian Willman, Graham Budd och John Peel) använde en ovanlig men enkel metod där man löser upp stenar från några av dessa mindre påverkade bergarter med hjälp av fluorvätesyra och därmed frigör fossilinnehållet.

De flesta fossilen är mindre än en millimeter stora, mycket mindre än vad man normalt hittar vid Siriuspasset. Därmed överbryggas det kunskapsgap som finns vad gäller dessa småskaliga djur, vilka förmodligen är en talrik och viktig del av våra ekosystem. Den mest överraskande upptäckten var det äldsta kända fyndet av välbevarade mikroskopiska kroppsdelar av fjädermaskar – en obskyr grupp av rörlevande, filtrerande djur som är besläktade med ryggradsdjuren, vilka vi själva tillhör. Upptäckten av små icke-mineraliserade tänder och taggar från en typ av marina rovdjursmaskar (Priapulider) bidrar till förståelse för hur dessa tidiga djur fungerade anatomiskt samt vidgar vår syn på hur det tidiga djurlivet utvecklades. Mängder av fragment från de yttre, flexibla skalen på små leddjur (föregångare till vår tids insekter och kräftdjur), något som inte kan hittas med andra metoder, var vanligt förekommande. Detaljrikedomen hos flera av fragmenten är imponerade och mångtaliga.

- Den nya studien visar att vi bara har börjat skrapa på ytan av dessa, till största delen förbisedda, fossilen. Det är tydligt att detaljrikedomen hos dessa fossil kommer att bidra till att omforma vår syn på de djur utan hårddelar som kröp runt på botten eller simmade runt i de haven, för mer än en halv miljard år sedan, säger Sebastian Willman, forskare vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet.

För mer information kontakta Sebastian Willman, tel: 070-4241353, e-post: Sebastian.Willman@geo.uu.se

Ben J. Slater, Sebastian Willman, Graham E. Budd, John S. Peel (2017) Widespread preservation of small carbonaceous fossils (SCFs) in the early Cambrian of North Greenland, Geology, DOI: https://doi.org/10.1130/G39788.1

---